This is page cv_b0607. Please don't edit above this dashed line. Thank you! -----------------------------------------------------------------------------
SVARTR -- SVEFNHÖFGI. 607
SVARTR, svört, svart, adj., compar. svartari, superl. svartastr: [a common Teut. word; Goth. swarts = GREEK] :-- swart, black; s. sem bik, Nj. 195; s. sem hrafn, Edda 76 (hrafn-s.); s. hestr, Fms. ix. 523, Nj. 58; s. björn, a black bear, Sks. 186; svartr sem jörð, Fms. i. 216; svört augu, Kormak, Sighvat, Ó.H.; s. at lit, Fms. xi. 7; s. á lit, x. 420; tjalda svörtu, Fas. ii. 534; svartara, Landn. 206; myrkr sem þá er svartast er, Ann. 1341; svartir djöflar, Hom. 33; þat svarta úáran, Fms. xi. 7: as a nickname, svarti, Landn. passim; Þorsteinn svartr, Dipl. v. 15: as a pr. name, Landn.: a local name, Svarta-haf, n. the Black Sea, Hkr. i. 5, MS. 732. 17. B. COMPDS: svart-álfar, m. pl. the black elves, Edda. svart-bakr, m. [Shetl. swartback, or swabie] :-- the great black-backed gull, larus marinus, Fs. 145. svartblá-eygr, adj. dark-blue-eyed. Eg. 305, v.l. svart-blár, adj. dark blue, Ann. for Nord. Oldk. (1848) 191. svart-blesóttr, adj. black-headed with a white stripe, of a horse, Sturl. iii. 199. svart-brúnaðr, part. dyed black-brown, B.K. 98. svart-brúnn, adj. black-brown, Eg. (in a verse), Eb. 258 (of the eyes). svart-eygr, adj. black-eyed, Eg. 305, Fms. vii. 175, Fas. iii. 627. svart-flekkóttr, adj. black-flecked, Mkv. svart-fygli, n. a gull, uria troile L., Ann. 1327 (mod. svart-fugl). svarta-hríð, f. a pitch-dark snow-storm, Fas. ii. 144. svart-höfði, a, m. a nickname, Landn. svart-jarpr, adj. dark-brown, Ld. 276 (of hair). svarta-kampi, adj. black-beard, a nickname, Sturl. ii. 240. svart-klæddr, part. clad in black, Fms. ii. 195, Sturl. ii. 9. svart-kollr, m. black-pate, a nickname, Sturl. iii. 220. svart-leggja, u, f. 'black leg' or black stalk, of a battle-axe with a smoky black handle, Band. svart-leitr, adj. swarthy, Fas. ii. 149. svarta-meistari, a, m. a 'black master,' of the Dominican order, Fms. viii. svart-munkr, m. a black monk, black friar, Dominican, Fms., Bs., passim; svartmunka klaustr, -líf, -lifnaðr. svart-nætti, n. the black night. svarta-salt, n. black salt, N.G.L. i. 39. svarta-skáld, n. a black poet, a nickname, opp. to hvíta-skáld, Sturl. svart-skeggjaðr, adj. black-bearded, Bárð. 38 new Ed. svart-skjór, m. = svartbakr, Edda (Gl.) svarta-slag, n. a black or dark blow, a law term, of a blow which draws no blood, and to which there are no witnesses, N.G.L. i. 73; s. hit hvíta, 357. svarta-svipr, m. deep gloom; var mikill s. at fráfalli hans, his death caused deep gloom, Bs. i. 144. svart-söðlóttr, adj. black-saddled, of a beast with a black saddle-shaped mark on the back, D.N. ii. 225. svarta-þurs, m. black giant, a nickname, Landn. Svasi or Svási, a, m. the name of a giant, Fms. x. (Fb. i.) SVÁ, adv., so in old rhymes in the 13th century, e.g. s and gá, Mkv. 20; s and á, Ht. 82; later form svó (freq. in the 14th and 15th centuries); whence svo, and lastly so: [a common Teut. particle; Ulf. swê; A.S. swâ; Engl. and Germ. so; Dan. saa.] B. So, thus; ertú Íslenzkr maðr? -- Hann sagði at svá var, he said it was so, Nj. 6; beiddi Þorsteinn Atla at ... Hann görði svá, he did so, Ísl. ii. 193; nú görðu þeir svá, so they did, Fms. x. 238; eigi görr enn svá, 'not farther than so,' only so far, Grág. i. 136; þeir heita svá, thus, Edda, Hom. 141; ef þú vill eigi segja mér, ok farir þú svá (thus, i.e. without letting me know) héðan, Fms. vii. 30; þeir segja svá Ólafi konungi, at ..., iii. 181; svá er sagt, at ..., it is told, that ..., vi. 3. 2. joined with another particle; svá ok, so also, also; svá skal ok ætla þeim er þá kömr við, Grág. i. 235; svá ráns-maðrinn ok okrkarlinn, the robber as well as the usurer, Mar.; öll landráð, svá lögmál ok sættar-görðir, the law as well as the s., Sks. 13 B; svá starf ok torveldi, both toil and trouble, Fms. vii. 221; ok svá, and also, as also; höfuð hans ok svá marga dýrgripi, Eg. 86; sumarit ok svá um vetrinn, the summer, as also the winter, Fms. xi. 51; fögr augu ok svá snarlig, fair eyes and also sharp, i. 102; ekki líkr yfirlits föður sínum ok svá í skaplyndi (here ok svá is adversative = né), x. 266; í Suðrlöndum ok svá norðr, Þiðr.; þeir minntu konung opt á þat, ok svá þat með, at..., Eg. 85; ok hlaða svá veggi, and also make the walls, Grág. ii. 336; austr undir Eyjafjöll ok svá austr í Holt, and so also east of H., Nj. 261. II. so, denoting degree; ærit man hann stórvirkr, en eigi veit ok hvárt hann er svá (equally) góðvirkr, Nj. 55: with a compar., eigi getr nær enn svá, it is not to be got nearer than so, Clem. 46; ekki meirr enn svá, not more than so, so and not more, with an adverse notion; ekki þótta ek nú dæll meirr enn svá, Fms. xi. 91; eigi fengiligri enn svá, Sturl. i. 159. 2. svá followed by an adjective and 'at;' svá ríkr, góðr, mikill, margr, fáir ... at, so mighty, good, great, many, few ... that, Nj. 1, Fms. i. 3, passim; svá at, so that, contracted svát (as þótt for þó at), see 'at' III. γ (p. 29, col. 2): the svá put after the adjective, kaldr svá at, so cold that, Edda (pref.); ástblindir svá, Mkv.; sjúkr svá, at (so sick that) hann sé kominn at bana, Fms. xi. 158: with a gen., Hallfreðr er svá manna, at ek skil sízt hvat manna at er, H. is such a man as I never can make out, Fs. 98; hón er svá kvenna, at mér er mest um at eiga just such a woman as I like best, Ld. 302; hón er svá meyja í Noregi, at ek vilda helzt eiga, Fms. v. 310. 3. svá sem, so as, as; þjóna honum svá sem börn föður, Edda 13; ok svá sem hón er sterk, þá mon hón brotna, er ..., strong as it(the bridge) is, it will break when ..., 8 (see sem); hárit var svá fagrt sem silki, fair as silk, Nj. 2; þeim konungi sem svá er góðr ok rétt víss sem Ingi, i.e. so very good and just a king, Fms. vii. 263; svá vel sem þér ferr, well as thou behavest, Nj. 225. 4. the phrase, gör svá vel, be so good as to, I pray thee! Nj. 111, Fms. vii. 157; göri guðin þá svá vel, láti mik eigi bíða, Al. 106. 5. in greeting; heill svá! 623. 17; heilir svá, Stj. 124, 475, Karl. 507; ek svá heill! Fms. v. 230; svá vil ek heil! Grett. 170 new Ed; farit ér í svá gramendr allir! Dropl. 23. III. slíkr svá, nokkur svá, því-líkr svá, mjök svá, somewhat so, much in that way, about so; slíkum svá fortölum, such a persuasion, Al. 33; ekki meira enn slíkt svá, not more than so, Fms. v. 308; þvílíkum svá mönnum, sem þit erut, Eg. 739; þiggja gjafar at slíkum svá mönnum, Fms. vi. 99; nakkvat svá, somewhat so, xi. 11; fegnir nokkut svá, i.e. rather glad, quite glad, viii. 27 (v.l. mjök svá, very); mjök svá, almost, very nearly, all but; hafa lokit mjök svá heyverkum, Ísl. ii. 329; mjök svá kominn at landi, Fms. i. 212; mjök svá kominn at bana, 158; mjök svá feginn, viii. 27, v.l.; allmjök svá, v. 320. 2. the phrases, svá-gurt, see soguru and göra (F. III); svá-búit, see búa (B. II. 2. δ): svá-nær, so near, i.e. quite near; þat mun þó svá nær fara, it will be quite on the verge of that, Nj. 49; ef barn elsk svá-nær Páskum, just before Easter, K.Þ.K, 7 new Ed.; lagði þá svá nær, at..., Nj. 163; hafði svá nær, at, 160. svá-gi, adv. not so, Hm. 39 (Bugge); svági mjök, Akv. 25; svági ... eða, Fms. x. 406. svá-leiðis, adv. thus, Fas. ii. 378. svá-na, mod. svona, sona, adv. [see na], thus, Band. 18 new Ed., Fms. v. 318; hér svána, just here, Fas. ii. 473. SVÁRR, adj. [Ulf. swêrs = GREEK; A.S. swær; Scot. sweir (= heavy); Germ. schwer] :-- heavy, grave; sváran súsbreka, Skm. 29; síns ins svára sefa, for her strong affection, Hm. 106; svárra sára, Gh. 11; svárt ok dátt, Skv. 3. 26; at svárra fari (compar.), Kormak: sváran, as adv. sorely, sló sváran sínar hendr (thus to be emended, svárar Cod.), she wrung her hands so sore, Skv. 3. 25, 29. The word is poët, and obsolete, and not used in prose, either ancient or modern; the mod. Dan. swær is borrowed from the Germ. svás-ligr, adj. lovely, delightful; af hans nafni er þat svásligt kallat er blítt er, Edda 13. SVÁSS, adj., originally a possessive pronoun; [Ulf. svês = GREEK; A.S. swæs = proprius; cp. Lat. suus] :-- prop. one's own, which sense is obsolete, and the word is used, II. metaph. beloved, dear; hvars getr svást at sjá, Fsm. 5; á svásum armi Menglaðar, 41, 42; at bjóri svásum, Akv. 1; buri svása, my own dear sons, 38; svása bræðr, my dear brother, Gkv. 3. 8; in svásu goð, Vþm. 17, 18: in prose it remains in úsvást veðr, unpleasant, wretched weather; veðr er úsvást úti, Grág. i. 216 (Ed. 1853); veðr var æsiliga úsvást af hreggi ok regni, Bs. i. 199; hregg ok rota ok svá ósvást, at trautt þótti úti vært, 339. Svásuðr, m. the delightful, the name of a giant, the father of the sun, Vþm., Edda. svát = svá at, so that, Grág. ii. 214. SVEÐJA, pres. sveðr; pret. svaddi, [svað], to slide, glance off, as a sword from a bone; sverðit sveðr af stálhörðum hjálmi, Al. 40; svaddi sverðit allt ofan á kinnar-kjálkann, Sturl. iii. 186 C; sverðit beit ekki þegar beinsins kenndi, ok svaddi ofan í knés-bótina, Dropl. 24; hlífðu hellur þær, ok svöddu lögin af honum, Fs. 66; kom í helluna ok svaddi (thus to be emended, sneiddi Ed.) af henni svá hart, at hann féll eptir laginu, Vápn. 5. sveðja, u, f. a kind of sax (q.v.), Nj. 96, v.l. SVEFJA, svefr, pret. svafði, [see sofa, svæfa], to lull to sleep, assuage, soothe; hón endir ok svefr allan úfrið, Al. 71; görir sá betr er annan svefr, Mkv. 28; at þú sárdropa svefja skyldir, to still the blood, Hkv. 2. 40; sæva ok svefja, sorgir lægja, Rm. 44 (Bugge); áttu margir hluti at svefja (sefja Cod.) Sæmund, Sturl. ii. 47; svefja reiði e-s, to soothe one's wrath, Al. 16; svefja þeirra sút, Al. 90; at svefja útrú Steins, Sturl. i. 210 C; vóru þeir óðastir, en Bolli svafði heldr, Ld. 210; gramr svafði bil, Vellekla. 2. reflex. to be soothed; svafðisk hann ok var hann þó allreiðr, Bs. i. 558. SVEFN, m., also söfn, sömn, semn; [A.S. swefen; Old Engl. sweven; Engl. swoon; Hel. sweban; Dan. sövn; Swed. sömn; Gr. GREEK; Lat. somnus; see sofa] :-- sleep; ganga til svefns, Nj. 7; í söfninum, Hom. 114; í semnenum, 119, and passim. 2. a dream; þér er svefns, thou art dreaming, Fbr. 73, Ld. 120; íllt er svefn slíkan segja nauðmanni, Am. 23; e-m ber e-t í svefn, to tell one something in a dream, Fas. i. 432 (in a verse): esp. in plur., sú bar mér í mína svefna, Kormak; mér gengr sjöfn í svefna, Gísl. (in a verse); grand svefna, bad dreams, Am. 21; svefna sýnir, dream visions, Stj. 492. B. COMPDS: svefn-búr, n. a sleeping-bower, bedroom, Landn. 215, Str. 46. svefn-farar, f. pl. dreams, a dreaming state, Bjarn. 62; harðar svefnfarar, Gísl. 44, 58. svefn-fátt, n. adj. lacking sleep, Kormak. svefn-gaman, n. 'dream-joy,' poët, the night, Alm. svefn-hellir, m. = svefnhús, of a giant, Bárð. 176. svefn-herbergi, n. a sleeping-room, Bárð. 20. svefn-hús, n. id., Eg. 420, Bs. i. 74. svefn-hvild, f. the rest of sleep, Str. svefn-höfgi, a, m. heaviness from sleep, drowsiness, Nj. 104, Gísl. 67.